Tänkte att jag skulle passa på att träna i ordentlig hetta nu när värmen för en gångs skull biter sig fast i vårt avlånga land. Framförallt Stockholm marathon men även andra tävlingar som ligger mitt på dagen kan ju ofta bli rejält varma så det kändes klokt att träna på detta. Tog med mig löpardojjorna till jobbet igår och drog en runda på lunchen, och gosse var varmt det var! Det märktes hur mycket mer man fick slita i värmen trots ganska moderata hastigheter... Detta kommer jag definitivt behöva träna mer på! Blev en tur från Collegium ner till Ryd och runt femman där. Sen var jag faktiskt tvungen att stanna en stund vid omklädningsrummen för att spola huvudet med kallt vatten och även dricka några hundra liter... ;)
Lugn jogg tillbaka, totalt knappt 13 km. Testade även en GPS-klocka (Garmin Forerunner 405) som jag lånat av en kollega, det var riktigt trevligt att hela tiden kunna se löpt sträcka och vilket tempo man höll! Pryldjävulen i mig skriker att jag måste ha en dylik tingest men det får nog vänta ett tag till eftersom huset och tomten fortfarande är ett svart hål som suger pengar...
Annars hägrar semestern på fredag, det ska bli väldigt skönt även om det just nu ser ut som att vädergudarna är emot mig...
onsdag 1 juli 2009
måndag 29 juni 2009
Långsammare farthållare sökes!
Inte mycket träning i helgen pga hettan. Vila fre och lör. Det stora målet med lördagen var att hitta ett parasoll så att vi kan sitta på "altanen". Efter en del turer så blev det nog ett skapligt fynd på Ulfåsa möbler, hoppas den kommer hålla ett tag iaf. På vägen tillbaka inser vi att vi glömt köpa present till Elias som ska ha kalas på Söndagen... Bara att styra kosan tillbaka mot Ikano med andra ord.
På eftermiddagen var tjejerna vid badet och jag målade en stund. Sen fick vi stressa iväg till det första av två kalas i helgen; Tildes farfar fyller ju år! Det var trevligt och efter läggning blev det faktiskt ytterligare lite målat.
Söndagen var lugn. Bad en stund innan kalaset och även en kortis till badet efter en snabb lättmiddag efter kalaset.
Så till anledningen till rubriken. Hade tänkt springa ett riktigt långpass på kvällen. Det var dock fortfarande väldigt varmt. Tog vattenryggan och drog med bilen till Vidingsjö. Dock kändes det redan från start att jag hade infernaliskt svårt att hålla nere tempot. Istället för (minst) två tänkta varv på LOK så bestämde jag mig vid 7 km nånstans att jag skiter i det, blir förbannad och bränner av sista 2 km på 4.00-tempo nånstans. Bra avslutning åtminstone men annars inte alls vad jag hade tänkt mig. Jag behöver någon som hjälper mig att hålla 5.00-tempo please!!!
Förövrigt NOLL lust att jobba denna sista vecka innan semestern...
På eftermiddagen var tjejerna vid badet och jag målade en stund. Sen fick vi stressa iväg till det första av två kalas i helgen; Tildes farfar fyller ju år! Det var trevligt och efter läggning blev det faktiskt ytterligare lite målat.
Söndagen var lugn. Bad en stund innan kalaset och även en kortis till badet efter en snabb lättmiddag efter kalaset.
Så till anledningen till rubriken. Hade tänkt springa ett riktigt långpass på kvällen. Det var dock fortfarande väldigt varmt. Tog vattenryggan och drog med bilen till Vidingsjö. Dock kändes det redan från start att jag hade infernaliskt svårt att hålla nere tempot. Istället för (minst) två tänkta varv på LOK så bestämde jag mig vid 7 km nånstans att jag skiter i det, blir förbannad och bränner av sista 2 km på 4.00-tempo nånstans. Bra avslutning åtminstone men annars inte alls vad jag hade tänkt mig. Jag behöver någon som hjälper mig att hålla 5.00-tempo please!!!
Förövrigt NOLL lust att jobba denna sista vecka innan semestern...
fredag 26 juni 2009
Et tu, Brute?
Et tu, Brute? - Även du min Brutus? (J. Ceasar). Så har då även Östlund trillat ner i Blogg-träsket. Jag ska villigt erkänna att jag länge varit något av en blogg-antagonist trots att jag själv regelbundet följer ett flertal bloggar. Ibland har jag en tendens att bli väldigt anti till något som blir väldigt hype:at väldigt fort. Bloggande är ett bra exempel, helt plötsligt skulle ALLA ha en blogg och bloggens syfte var/är ofta av mindre vikt... Tack och lov självdör många av dessa bloggar ganska snart, vilket visserligen bara föder mitt förakt ännu mer (förakt kanske är ett starkt ord men ibland undrar man när man ser bloggar som dör innan inläggen ens spänner över flera sidor).
Nu har jag dock själv fallit till föga och sjunkit så lågt att jag skaffat en egen blogg, hur kommer då detta sig, frågar sig vän av ordning? Jo som många kanske vet har jag idrottat på ett eller annat sätt i hela mitt liv. Sedan vi fick barn har jag dock blivit allt mer försoffad och för knappt två månader sedan så bestämde jag mig för att komma igång med löpningen igen. Det gick över förväntan och även om tiderna var allt annat än bra så hängde jag faktiskt i och blev mer och mer taggad för varje dag. Snart började tankarna på lämpliga tävlingar födas och snart bestämde Karro och jag mig för att vi båda skulle springa Göteborgsvarvet nästa år. Jag kunde givetvis inte nöja mig med detta (jag har ju redan sprungit varvet en gång), utan tankarna på nya utmaningar frodades redan i min smått sjuka hjärna. Eftersom det har varit mer eller mindre en självklarhet för mig att någon gång genomföra ett maraton så kom jag ganska snart fram till att detta år kunde vara ganska lämpligt att viga för löpträning. Sedan detta beslut togs har mjölksyran stundtals stigit mig åt huvudet för jag har dessutom bestämt att springa Lidingöloppet i höst, Visby Halvmarathon på semestern och när det är riktigt illa så drömmer jag om en Ironman... Jag har dock inte blivit så tokig än att jag har anmält mig till något dylikt... För de som inte vet så är Ironman en Triathlontävling där man simmar 3,8km, cyklar 18 mil och sen avslutar lite lätt med en maraton.
Åter till anledningen att skapa en blogg. Efter midsommar drog jag på mig en förkylning med lite tillhörande ebola i halsen och fick således inte träna alls på flera dagar. Innan detta kändes det otäckt bra inför loppet i Visby och drömmarna om pers med uppåt tio minuter hade börjat formas. Igår var jag så ute och joggade för första gången på nästan en vecka och kände givetvis att det inte gick lika lätt som en vecka tidigare (jag hade dessutom lite slem kvar i snoken). Detta var jag mäkta irriterad över men eftersom jag är gammal och klok så påminde jag mig själv om det riktiga målet: Stockholm Marathon 2010. Där och då blev det helt plötsligt väldigt tydligt för mig att detta är det enda sanna målet för mig i år, allt annat är en del av vägen dit. Således har det väldigt liten betydelse hur tävlingarna i närtid går (även om jag givetvis alltid kommer göra mitt bästa på tävling, hornen växer ändå obönhörligen ut när man står på startlinjen...). Nu kommer då äntligen slutklämmen; för att tydliggöra detta, inte minst för mig själv, så tänkte jag att jag startar en blogg som syftar till att följa vägen fram till ett genomfört Stockholm Marathon 2010! Då blir målet väldigt tydligt för mig själv och mindre skador och sjukdomar på vägen kommer förhoppningsvis att irritera lite mindre. Om sedan dessutom andra väljer att kika in här emellanåt för att följa min träning så är det mest en bonus.
Sådär, då var blogg-oskulden tagen. Förvänta er inte samma längd på varje inlägg i fortsättningen... Dock ska jag verkligen försöka se till att inte denna blogg på kort tid sällar sig till de otaliga unga (ofta dåligt uppdaterade) bloggarna på bloggkyrkogården...
För de som är mer intresserade av detaljer i min träning hänvisar jag till min träningsdagbok på jogg.se:
http://jogg.se/?sida=tdbok&todo=showall&id=59646
Over and out.
Nu har jag dock själv fallit till föga och sjunkit så lågt att jag skaffat en egen blogg, hur kommer då detta sig, frågar sig vän av ordning? Jo som många kanske vet har jag idrottat på ett eller annat sätt i hela mitt liv. Sedan vi fick barn har jag dock blivit allt mer försoffad och för knappt två månader sedan så bestämde jag mig för att komma igång med löpningen igen. Det gick över förväntan och även om tiderna var allt annat än bra så hängde jag faktiskt i och blev mer och mer taggad för varje dag. Snart började tankarna på lämpliga tävlingar födas och snart bestämde Karro och jag mig för att vi båda skulle springa Göteborgsvarvet nästa år. Jag kunde givetvis inte nöja mig med detta (jag har ju redan sprungit varvet en gång), utan tankarna på nya utmaningar frodades redan i min smått sjuka hjärna. Eftersom det har varit mer eller mindre en självklarhet för mig att någon gång genomföra ett maraton så kom jag ganska snart fram till att detta år kunde vara ganska lämpligt att viga för löpträning. Sedan detta beslut togs har mjölksyran stundtals stigit mig åt huvudet för jag har dessutom bestämt att springa Lidingöloppet i höst, Visby Halvmarathon på semestern och när det är riktigt illa så drömmer jag om en Ironman... Jag har dock inte blivit så tokig än att jag har anmält mig till något dylikt... För de som inte vet så är Ironman en Triathlontävling där man simmar 3,8km, cyklar 18 mil och sen avslutar lite lätt med en maraton.
Åter till anledningen att skapa en blogg. Efter midsommar drog jag på mig en förkylning med lite tillhörande ebola i halsen och fick således inte träna alls på flera dagar. Innan detta kändes det otäckt bra inför loppet i Visby och drömmarna om pers med uppåt tio minuter hade börjat formas. Igår var jag så ute och joggade för första gången på nästan en vecka och kände givetvis att det inte gick lika lätt som en vecka tidigare (jag hade dessutom lite slem kvar i snoken). Detta var jag mäkta irriterad över men eftersom jag är gammal och klok så påminde jag mig själv om det riktiga målet: Stockholm Marathon 2010. Där och då blev det helt plötsligt väldigt tydligt för mig att detta är det enda sanna målet för mig i år, allt annat är en del av vägen dit. Således har det väldigt liten betydelse hur tävlingarna i närtid går (även om jag givetvis alltid kommer göra mitt bästa på tävling, hornen växer ändå obönhörligen ut när man står på startlinjen...). Nu kommer då äntligen slutklämmen; för att tydliggöra detta, inte minst för mig själv, så tänkte jag att jag startar en blogg som syftar till att följa vägen fram till ett genomfört Stockholm Marathon 2010! Då blir målet väldigt tydligt för mig själv och mindre skador och sjukdomar på vägen kommer förhoppningsvis att irritera lite mindre. Om sedan dessutom andra väljer att kika in här emellanåt för att följa min träning så är det mest en bonus.
Sådär, då var blogg-oskulden tagen. Förvänta er inte samma längd på varje inlägg i fortsättningen... Dock ska jag verkligen försöka se till att inte denna blogg på kort tid sällar sig till de otaliga unga (ofta dåligt uppdaterade) bloggarna på bloggkyrkogården...
För de som är mer intresserade av detaljer i min träning hänvisar jag till min träningsdagbok på jogg.se:
http://jogg.se/?sida=tdbok&todo=showall&id=59646
Over and out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)